Uppsala kafferosteri
Äntligen
tack för ditt stöd
Movember

Äntligen – vi firar 4år som rosteri!

 

Nu kommer en du få läsa en av de största anledningarna till att jag rostar kaffe. Jag ville ge tillbaka till en av dem jag älskar mest och egentligen bara få säga tack för att du gjort mig till den jag är idag!  

Den 18 maj 2017 berättade min pappa för oss fyra barn och sin fru som är vår mamma att han fått cancer. Då gick luften ur mig. Det var ett HPV virus som hade angripit lymfkörtlarna i halsen och det var en 50/50 prognos om han skulle överleva eller inte. Ett liv utan min pappa är otänkbart för mig. Att förlora honom fanns alltid i tanken, men att han skulle klara sig var det visste vi!

Många nätter som varit sömnlösa, att se sin idol bli svagare och bli sämre på grund av strålning och cellgifter är något som jag inte vill att någon ska behöva se. Ovissheten om framtiden var oerhört tung att hantera, beskedet skulle inte komma förrän efter avslutad behandling. Även fast han mådde dåligt, inte kunde äta och saknade ork så fanns alltid kärlek i hans ögon och hur han orkade bry sig om vad som hände i våra liv, som stannade av men ändå var tvungna att fortsätta förstår jag inte än idag.   

Pappa är stark! Han har alltid stöttat oss barn och alltid varit där när det behövts. Även när han mådde som sämst så var det viktigaste för honom att vi mådde bra!

Nu var det dags att ge tillbaka. Alla i familjen, särskilt jag och pappa, har länge varit kaffenördar.
Hans mamma och pappa, vår farmor och farfar drev konditori i närmare 40 år och stora delar av min barndom har varit på kondis. Vi är en nära familj som gärna umgås över mat, fika och dryck. Och det skulle fortsätta vara så, vad som än krävdes.

Men under och efter behandlingen smakade inget kaffe gott för pappa. Ett för mörkrostat kaffe blev för kraftigt och beskt vilket gjorde att det gjorde ont när han drack. Min pappa är en espressodrickare, kan vara lite ångskummad mjölk från gång till gång. Då kom tanken på att ett kraftfullt mörkrostat kaffe som fungerar för min pappa måste gå att få tag på. Och som vi prövade, analyserad och letade.

Det blev ett projekt som kunde skapa lite ljus och släppa fokus på det negativa med sjukdomen och i stället fokusera på något som varit den största anledningen till att familjen är så tajt.
Samtalen och kaffet!

Det vi märkte var att ingen annan lyckats med det vi letade efter. Ett perfekt kaffe som var gott för den friska men även till den sjukaste.   

Vi letade och jagade och till slut blev allt så tydligt, vi får helt enkelt göra det själva!

Jag kan ärligt säga att alla våra idéer i familjen är inte dem bästa men när vi gör något eller bestämt oss så gör vi det ordentligt. Rosteriet är ett exempel på en galen idé som när vi sa det högt var det mest självklara valet vi kunde göra.

Detta ledde till att den 1:a november 2017 grundades Uppsala Kafferosteri, som skulle ta mörkrosten till en helt ny nivå!

 

Äntligen då, vad är så speciellt med detta kaffe och varför heter det Äntligen?

Tack vare flera kaffenördar, rosterier, vår grossist och två kemister kunde vi ta deras gemensamma kunskap och sammanställa det till en idé. Med den idéen och tanken började vi blanda råkaffet och rostade det. Hur vi blandade det, torkade ur det och hur vi rostade det är ett projekt med så mycket glädje. Vi har fått utrymma rosteriet för att det kanske blev lite väl mörkrostat, vi har skrattat åt hur snabbt man kan jobba när huvudströmmen går och vi har svurit åt hur varmt kaffe som är 235 grader faktiskt är.

Kärleken till produkten, kunskapen och viljan att alltid bli bättre gjorde att vi till slut fick fram en blandning som är kraftfull och nästan utan beska.

Om ni visste hur många sena nätter vi stått vig rosten och envist sagt att det ska gå som ledde till en natt på väg hem från rosteriet sitter vi lätt sotiga med ljumna kaffepåsar i bakluckan och ser på varandra och ler. Ler åt glädjen att få skapa något tillsammans och att vi inte ger oss. Så säger vi att det här måste vara rätt, äntligen har vi satt det!

Vi valde självklart att döpa den till Äntligen. Det av flera anledningar, den första och viktigaste, Pappa är idag helt cancerfri!  Den andra för att han älskar den blandningen, den tredje att vi äntligen fått bönblandningen och rostningen precis som vi vill, och fler anledningar finns... Men namnet säger allt!


Och eftersom detta är en solskenshistoria har vi valt att lägga en sol i koppen på illustrationen. Vi lämnar inget åt slumpen och alla detaljer är välarbetade, för att inte prata om dess innehåll.


Så nu vill vi säga tack från vår sida och bjuda tillbaka!

Mitt engagemang, envishet och totalvägran på att pappa inte skulle fortsätta vara med oss gjorde att vi har kört på för fullt och det finns alltid ljus även i mörkret, om det inte är mörkrost på sommaren, vilket är det enda mörkret som får finnas i ljuset.

Inget av detta hade dock varit möjligt utan all forskning, kunskap och hjälp vi fått från sjukvården. Deras envishet om att du som cancersjuk skall bli frisk och överleva. En vis man sa att den cancersjuka väljer inte vara på sjukhuset men måste medan de som jobbar med cancer väljer att vara där trots att de kan välja att inte gå dit. Allt är ett teamwork och tillsammans så besegrar vi cancern.


Därför vill vi, som vi gjort sedan 2018, sänka all vår vinst av Äntligen kaffepåsar under november 2021 till cancerforskning. Utan all hjälp och kunskap hade vi inte längre haft vår pappa!


Så tack alla som varit en del i våra liv, högt som långt, välutbildad eller outbildad, glad som ledsen, sjukvårdare eller kaffedrickare. Ni alla har gett mig och min familj, hela min familj, så många härliga och varma stunder med riktigt gott kaffe!

Och därför har vi på alla våra baksidor texten:

”Ingen kan lyckas själv och tillsammans så skapar vi historia. Vi lovar att den börjar med en riktigt god kopp kaffe!”

 

 

/David Fichtel
Med familjen på Uppsala kafferosteri



Äntligen

Det här är ett mörkrostat kaffe med djup fyllighet, utan beska.